Positiv förstärkning inom behaviorismen handlar om att en
positiv konsekvens medföljer efter ett visst beteende, som leder till en större
sannolikhet för att den lärande upprepar beteendet igen. Det kan handla om att en lärare berömmer en elev som har
gjort ett välgjort arbete, eller att eleven får t.ex. en guldstjärna eller någon
annan typ av belöning!
Det jag visar i min seriestripp hände en gång
under min grundskoletid; en elev som inte brukade ta sina läxor så seriöst fick
en gång ett förvånansvärt bra resultat på ett matteprov!
Jag tycker att det är viktigt med berömmelse efter ett arbete. Det motiverar eleverna och får dem att vilja fortsätta med
att prestera bra, om inte ännu bättre. När man säger till dem att de är duktiga
och att de kan klara av en viss uppgift eller ett arbete, så får det dem att tro
på sig själva och deras självförtroende ökas.
Det är självklart inte nödvändigt med belöning varenda gång
eleven presterat bra, lite beröm räcker långt! Som lärare bör man vara medveten
om var gränsen ligger, och att man inte heller glömmer bort de elever som inte
alltid presterar på topp som givetvis också behöver pushas och få motivation.
Vad tycker du om detta, är berömmelse nödvändigt för elever?
Och kan man ge för mycket berömmelse?
YouTube- filmen "Kära pappa" Se mer info längre ner.
Upprinnelsen till vår sista gruppdiskussion innan juluppehållet
härleder till våra skolgårds-observationer, där några av oss observerade mindre
roliga händelser, nämligen barn som svor och använde grovt vokabulär gentemot
varandra. Nu pratar vi om lågstadiebarn ända ner i en ålder av sju år, dvs. elever i årskurs 1! Jag hörde barn använda könsord och meningar som; ”Du din
j-vla hora”, ”Din bitch!”, ”Jag ska f-n nita dig!”, J-vla idiot!" osv. Ofta skedde detta utan
att rastvakterna uppmärksammade detta men när det gjordes sa vakten
ifrån på skarpen, men det rann av lika snabbt som vatten på en gås!
Jag har själv en syster som är lågstadielärare sedan 25 år tillbaka
och hon bekräftar att barnen i dagens skola har ett helt annat språkbruk än för
tio år sedan (eller ännu längre tillbaka i tiden.) Vi tycker det är fruktansvärt och efter att både ha läst
debattartiklar och sett filmer som berör ämnet på olika djup, inser vi att det
är både komplext och komplicerat och det finns inte enbart en sanning till
orsak, eller lösning på problemet! Vi upplever det som att många barn inte
förstår betydelsen av orden eller lägger inte samma laddning bakom dem men
samtidigt så är många barn inte så ”oskyldiga” som vi gärna vill tro! Det har
blivit till något coolt mellan barnen och påverkan mellan dem är stor men vi
konstaterar att sociala medier och tv-/dataspel ( tex. spelet GTA) är en stor
bov i sammanhanget!
I Läroplan för grundskola och förskoleklassen
och fritidshemmet 2011 kan vi redan i första kapitlet, Skolans värdegrund
och normer läsa ”Var och en som verkar inom skolan ska också främja aktning för varje
människas egenvärde och respekt för vår gemensamma miljö. Människolivets
okränkbarhet, individens frihet och integritet, alla människors lika värde,
jämställdhet mellan kvinnor och män samt solidaritet med svaga och utsatta är
de värden som skolan ska gestalta och förmedla.” Även Barnkonventionen
betonar barns rätt till integritet och trygghet.
YouTube-filmen berör och det knyter sig i magen… Se den! Jag
har själv en 1-årig dotter och det är svårt att låta bli att fundera på hur
både skol- och livsmiljö kommer se ut när hon växer upp…
Hur
ser du på dagens språkbruk barn emellan?
Uppenbarligen har inte problemet
kommits åt hittills, då språkbruket bara blir sämre istället för bättre! (om det nu har försökts...)
Vems är problemet (föräldrarna-lärarna-barnen) och vad ska vi göra åt det?
(Ps. Ett exempel på hur snabbt info/material – både positiv som negativ, sann eller falsk – kan spridas genom sociala medier)
Filminfo:
Filmen ”Kära
pappa” publicerades av Emanuel Karlsten (journalist, krönikör, programledare samt rådgivare och
föreläsare inom digitala medier) för mindre än en månad sedan på fb (123 430
delningar) och inlägget publicerades även it-nyhetssidan ”Newsner” (6 703 519
visningar totalt) samt på YouTube (258 973 visningar). Videon kommer från den norska välgörenhetsorganisationen CARE,
som jobbar för kvinnors rättigheter. Den är regisserad pro bono av den svenske
regissören Jakob Ström och har
publicerats i olika språkversioner. Då organisationen inte finns i Sverige
erbjöds Emanuel möjligheten att dela videon i Sverige. Han får inte betalt för
det och han säger själv; ”För mig handlar det bara om att fler ska få se, känna
och drabbas. Om denna delning åtminstone kan så ett frö av självmedvetenhet om
varje människas ansvar, varje mans ansvar, är det värt det. För vi behöver vara
många som är med och förändrar.Min
förhoppning är att fler ska se det om jag delar den här.”
I
Expressens debattartikel ”Det är vårt ansvar att uppfostra barnen” av Claudia Crowley Sörensson
kan vi ta del av mammans nerskrivna tankar på fb, från 9 dec efter ett
skolbesök, vilket väckt stor uppmärksamhet inte bara i Sverige utan ute i
världen! Se länk i källförteckning.
Det här var sorgligt nog min verklighet när jag gick i skolan och ja, jag är så gammal och ja, det här hände verkligen på riktigt! Jag tror t.o.m. att om någon skulle komma fram och fråga mig om kolvätes-ramsan på ålderdomshemmet, när jag sitter där som 94-åring kommer jag kunna rabbla den utan problem! Det var förstås inte bara i ämnet fysik vi skulle lära oss olika ramsor och detalj-/ytkunskaper utan de förekom i olika former i de flesta ämnen. När jag väl studerade till gymnasielärare på sent 90-tal fick jag en smärre chock att lärande och undervisning såg helt annorlunda ut och jag kan helt ärligt säga att jag trivdes varenda sekund, att lära sig något fick med ens en mening, vilket jag saknade under min tidigare skoltid!
Har ni upplevt att eran skoltid bestått av meningsfullt lärande?
Om så var fallet/ inte var fallet, berodde det på lärarens undervisningssätt (lärandeperspektiv) eller var det andra faktorer som spelade in?
Referens:
Lundgren, U. P., Säljö, R., & Liberg, C. (2012). kap 5, Lärande, skola, bildning : [grundbok för lärare]. Stockholm: Natur & kultur.
Gruppen har designat en skoluppgift som sträcker sig över några lektioner och tillfällen, där eleverna ska använda sig av digitalt verktyg. Vår grundtanke är att fokusera på elevernas delaktighet i iscensättandet, genomförandet, presentationen och bedömningen av skoluppgiften. Delaktighet handlar bland annat om inkludering, demokratiaspekter, motivation, kommunikation och autenticitet. Lektion 1,3,4 - 60 min, lektion 2 - 120 min.
Lektionstillfälle 1
Inledning, förkunskaper, tankekarta:
Genomgång i helklass av målet
Kartläggning av elevers förkunskaper
Gemensam tankekarta på tavlan
App (dragon dictation) kan användas för elever som inte än är skrivkunniga
Mål i läroplanen:
kan lära, utforska och arbeta både självständigt och tillsammans med andra och känna tillit till sin egen förmåga
kan lösa problem och omsätta idéer i handling på ett kreativt sätt kan använda modern teknik som ett verktyg för kunskapssökande, kommunikation, skapande och lärande
Lektionstillfälle 2
Genomförande, skogsutflykt med fotografering:
Innan fältstudie: genomgång av förutsättningar och regler
Grupparbete - växtarter
Fotografering med digitalkameror
Mål i läroplanen:
Kan använda modern teknik som ett verktyg för kunskapssökande, kommunikation, skapande och lärande
visar respekt för och omsorg om såväl närmiljön som miljön i ett vidare perspektiv.
kan lära, utforska och arbeta både självständigt och tillsammans med andra och känna tillit till sin egen förmåga
har fått kunskaper om förutsättningarna för en god miljö och en hållbar utveckling,
kan lösa problem och omsätta idéer i handling på ett kreativt sätt
Lektionstillfälle 3
Redovisning, klassblogg:
Tillämpa bloggen - bilder och beskrivande text
App (dragon dictation) kan användas för elever som inte än är skrivkunniga
Summering av arbetet i helklass
Delaktighet och samarbete mellan elever
Redovisning mellan grupper
Mål i läroplanen:
kan lösa problem och omsätta idéer i handling på ett kreativt sätt
kan använda modern teknik som ett verktyg för kunskapssökande, kommunikation, skapande och lärande
kan lära, utforska och arbeta både självständigt och tillsammans med andra och känna tillit till sin egen förmåga
Lektionstillfälle 4
Se vad eleverna lärt sig - måluppfyllnad/utvärdering:
Powerpoint-slide
Memory-spel
Utvärdering av arbetssättet
Mål i läroplanen:
kan lära, utforska och arbeta både självständigt och tillsammans med andra och känna tillit till sin egen förmåga
Har ni några tankar på hur vi hade kunnat utveckla uppgiften för att få alla elever mer delaktiga och aktiva?
Finns det några andra digitala verktyg vi hade kunnat använda oss av?
Finns några andra sätt för att se om eleverna uppnått målen?
Skogsprojekt med årskurs 1, Skogsängsskolan
Detta projekt kommer att sträcka sig över 4 lektioner.
Inledning, förkunskaper, tankekarta:
Under första lektionen så pratade vi om vad barnen kan sedan innan om växter.
De här växterna kom barnen fram till att de kan sedan innan.
Vi pratade också om hur man beter sig i skogen, att man inte får bryta av grenar från träd eller plocka blommor som är fridlysta. Sedan kom frågan upp om hur vi kan ta med oss träd, buskar och blommor in i klassrummet utan att skada dem. Barnen kom med förslaget att vi kan ta kort på allt och sedan titta på bilderna.
Blogginlägg 2
Klassen delades upp i flera grupper som fick leta efter olika träd, buskar, blommor att fota ute i skogen. Här är några av bilderna som vi sedan gjorde ett memory spel av, där barnen ska para ihop de två bilder som hör ihop.
Har sedan
länge haft en tanke på att bli lärare och redan 2008 sökte jag och kom in på
lärarprogrammet, men olika omständigheter gjorde mig tvungen att den gången
avstå min plats. Med lite peppning från flickvän gjorde jag således ett nytt
försök och kom nu in igen.
Det låg dock en del vånda bakom beslutet att tacka
ja denna gång, tanken på att efter 25 års arbete åter börja studera var lite
skrämmande. Men när väl beslutet var taget kändes det helt rätt.
Trots att
valet av utbildning känns rätt måste jag erkänna att en liten osäkerhet smög
sig på efter att i tidskriften, (nr 10) ha läst om stress-hotet
inom läraryrket. Enligt
en stor undersökning som tidskriften skolvärlden gjort bland 1100 lärare
framkommer det att mer än 3 av 4 lärare funderar på att lämna yrket.
I samma
artikel framkommer det att lärarna trots allt gillar sitt yrke men har för
mycket att göra, den stora orsaken till att så många lärare funderar på att
sluta kan härledas till den höga arbetsbelastningen med bland annat ökande krav
på dokumentation och att tid och resurser är för knappa.
Detta är dock
inget nytt enligt Anders Persson, professor i utbildningsvetenskap och
sociologi vid Lunds universitet som i samma tidskrift nämner att detta mönster
av missnöje med arbetssituationen med bland annat ökad dokumentation var
tydligt redan för 10 år sedan.
Även
Carola Aili, lektor i arbetspedagogik vid Lunds universitet kan av
undersökningen dra slutsatsen att lärarnas arbetssituation stadigt försämrats. Hon
nämner att antalet lärare som övervägde att sluta inte var lika hög för sju
åtta år sedan. Vidare menar hon att de flesta lärare idag har mer tid utanför
klassrummet än inne i det i form av bland annat dokumentation.
Dessa siffror och tankar får en att fundera på hur det
kommer att se ut om några år när det är dags för oss studenter av idag att ge
oss ut i skolvärlden.
Trots
dessa dystra siffror var ändå mina studiekamrater nöjda med sitt val av
utbildning och såg läraryrket som inspirerande och utmanande. Gruppen tyckte dock att det vore av intresse att se hur tankegångarna hos oss elever såg ut efter utförd VFU i vår.
Vilka
tankar dyker upp hos er runt detta, enligt undersökningen dystra scenario?
Maslows behovstrappa som behandlas i kapitel 6 i Utmanande
undervisning i klassrummet är en väldigt intressant tanke att fundera över. Det diskuteras mycket om denna trappa är en bra teori eller inte. Vissa vill till och med kalla den myt.
De 5 steg som måste uppnås i rätt ordning för att man ska kunna klättra till den högsta där vår motivation finns. Kan dessa trappsteg inte uppnås i rätt ordning så ska mental ohäsla uppkomma och den personliga utvecklingen av en som person avstanna. Men det finns inget som anger hur man ska se/tolka att ett behov är tillfredsställt och att man då är redo att gå till nästa steg.(Föreningen Vetenskap och Folkbildning 1999)
Så hur bokstavligt ska man tolka denna trappa eller kanske ska man bara använda den som en modell för hur en väg för vissa människor att nå upp till sin fulla potential kan se ut.
Mycket kritik har riktas mot den för att den inte tar hänsyn till människor olikheter och olika kulturella aspekter. Samt att de saknas empiriska studier som stödjer denna teori. (Forskning och Framsteg, 2014)
För att se hur denna modell kan appliceras på barn så det första att tänka på att det är svårt för dem att klättra dessa trappsteg utan hjälp. Finns ingen vuxen där att
ta hand om dem så är det svårt för dem att tillgodose sina kroppsliga behov. Så kan vi verkligen tänka utefter denna trappa, att motivation att nå sin fulla potential inte kan uppnås om inte alla steg innan vi kommer till det högsta steget Självförverkligande är uppnådda.
Troligen är detta inte nödvändigt för alla elever för att nå sin fulla potential men många elever behöver nog känna trygghet i skolan och en viss gemenskap med sina klasskamrater för att våga sträva efter sin fulla potential. Så mycket kan vi nog vara överens om.
Men vad tror ni?
Har Maslow en bra tanke bakom sin behovstrappa eller är det bara en myt?
Kan vi enbart nå vår fulla potential om vi känner trygghet i
den miljö vi är i och om vår kroppsliga behov är tillgodosedda?
Ett exempel på en människa som nått sin fulla potential utan att ha fått några steg tillgodosedda innan är Sung-Bong Choi en sydkoreansk sångare som upptäcktes till Korea`s Got talent. Om man inte sett hans uppträdande där så rekommenderar jag er att titta på länken nedan och lyssna på hans historia.
Tekniken moderniseras och förbättras ständigt. Idag finns
det inte mycket som man inte kan göra
med teknik, och teknik kan underlätta för mycket som man förr inte kunde.
Därför är det inte så konstigt att det har fått en roll inom skolområdet, där
det numera ofta används i undervisningen.
Till exempel surfplattor och bärbara datorer i klassen är
vanligare numera, då de kan bl.a. användas som digitala anteckningsböcker och
som man kan söka efter fakta och information med på internet under arbeten. I och med att samhället blir mer och mer teknologiskt så är det bara för skolan att samspela med det och utnyttja det, då det faktiskt är ett hjälpmedel/assistans.
Förutom att surfplattor och bärbara datorer kan användas som digitala anteckningsböcker och att hitta fakta med så tycker vi i grupp 11 att surfplattor och bärbara datorer är väldigt bra att använda för stavning, då det finns barn som kan ha läs - och skrivsvårigheter. Med en egen enhet kan man dessutom lägga in och spara dokument som man vill.
Men vi tycker givetvis att det finns nackdelar med dessa prylar också. Eleverna kommer kunna göra annat på sina surfplattor/bärbara datorer och man vet inte alltid vad de gör. Att lämna surfplattan/datorn i skolan vore bra tycker vi, så att eleverna inte använder dem för mycket till fritiden samt så att de slipper glömma ha med sig dem till skolan. Därför tycker vi att det är bättre om man lämnar dem i skolan och använder de under lektionstid istället. Det är dessutom svårt för barn att veta om det de läser på internet är sant, om de kan lita på en källa. Man måste lära dom att vara källkritiska och alla lärare vet själva inte hur man använder sig av internet, så man måste utbilda dem i det.
Det finns därmed både för - och nackdelar med detta. Men inom en snar framtid lär nog surfplattor och bärbara datorer vara en ännu större del av skolan fast på ett utvecklat sätt. Att lärarna tänkt över det och lagt struktur och ordning på hur och när man ska använda dem.
Vad tycker du om digitaliseringen? Överväger fördelarna nackdelarna, eller precis tvärtom?
De
senaste veckorna har vi diskuterat hur vi kan få in tekniken i klassrummet.
Detta i form av dator, Ipads digitalkameror m.m. Barnen lär sig använda teknik som
leder till en mera stillasittande vardag. Detta även i skolan då många barn
redan har en stillasittande livsstil hemma. Där kanske trötta föräldrar sätter
barnen framför en film eller sticker en Ipad i händerna på dem för att de inte
orkar pratar eller vara med sina barn. Så varför ska vi i de tidigaste
årskurserna bidra till denna livsstil? En livsstil som gjort att fetman,
diabetes och hjärt-kärlsjukdomar kryper allt längre ner i åldrarna.
Tankarna
snurrade när observations studie genomfördes. Hur kan en skolgård bidra till
att barn fattar tycke för att röra på sig? Hur kan den vara en kreativ miljö
som inbjuder till lek och lärande? Det här känns som svåra frågor att svara på,
då en skola inte måste ha en skolgård. Det finns ingenstans reglerad att en
skola måste ha en skolgård eller hur den ska se ut. Det finns EU-regler för hur
en klätterställning ska vara utformad men inget som säger att en sådan måste
finnas på skolgården om det nu finns en skolgård. Ett av skolans övergripande mål är att:
”har fått
kunskaper om och förståelse för den egna livsstilens betydelse för hälsan,
miljön och samhället”
Lgr 11
Visst
går detta att prata om, men erkänn för er själva, visst vet ni alla vad ni ska
äta och hur ni ska träna för att ha en sund livsstil. Men hur lätt är det att
omsätta i praktiken. Detsamma gäller barn, den enda gången de är ute och leker
är kanske på rasterna i skolan. Detta blir en rutin som är viktig att den
följer med resten av livet. Det här känns som bra mycket viktigare kunskap, än
att lära sig använda en Ipad eller dator när man är 6-9 år, det hinner de lära
sig iaf. De kan vara bra hjälpmedel vid inlärningssvårigheter och att använda
ibland vid projekt som en kompisklass. Men att alla barn ska arbeta med en
dator hela tiden i klassrummet känns inte vettigt med så småbarn. De behöver utveckla
sin kreativitet först.
Vad
tycker ni andra:
1Bör alla elever ha en
egen skoldator i klass 1-3?
2 Kan det finnas viktigare kunskaper
och rutiner att ge barnen i låg ålder i skolan än datorvana?
Helt ärligt så vet jag inte riktigt vad jag ska tycka om att bloggandet har blivit så vanligt i skolan. Eller egentligen jo, jag tycker det är dåligt. Har varit inne och läst några bloggar från olika klasser. I vissa bloggar lägger man upp vad man har gjort i skolan därav även bilder på elever och aktiviteter är med. Detta känns som en klassdagbok där allt läggs ut på internet för hela världen att se. Känns som att allt i dagens samhälle ska läggas upp på internet och inte ens skolan får vara ifred längre. Tänk på alla barn som inte får vara med på bild, hur mycket utanförskap blir inte det? Bloggen ska ändå representera klassen och kan inte alla få vara med så tycker jag att man kan skippa det. Visst är det ett absolut bra sätt för föräldrar att få vara med och se vad barnen gör i klassrummet. Men istället så tycker jag att den mänskliga dialogen är bättre där man kan prata vid matbordet om barnets aktiviteter och ämnen i skolan. Vad är bra och vad är inte bra? Vet att jag låter väldigt negativt när det gäller bloggandet men jag känner att det är för mycket internet påverkan på våra barn. Varför mår barn så dåligt idag? Varför har vi så stora problem när det gäller utanförskap? Tänk på vad barn utsätts för när det gäller sociala medier och allt som hör till. Skolan ska vara en trygg plats och därför tycker jag personligen att mindre internet och teknik som blottar elever kan minskas.
I mitt förra blogginlägg skrev jag om läsplattor och hur de
används i skolan och påverkar lärandet. När jag letade runt efter intressanta
klassbloggar hittade jag en som jag fastnade för. (http://ipadpanelen.se/) Det är en blogg som
en klass 4-6 på Gotland har startat som ett projekt och sedan fått med
några fler klasser och skolor i. I bloggen skriver de om hur de använder sina
läsplattor i olika ämnen och vad de lär sig av
de olika spelen de använder. Inläggen är skrivna ur barnens egna
perspektiv. Jag tycker det är ett intressant projekt eftersom det är ett omtalat ämne nu och det medför även att barnen själva reflekterar över vad de lär
sig av spelen. I det kognitivistiska perspektivet handlar det just om detta,
att tänka och lösa problem och att man lär sig varför man gör på ett visst sätt. Exempelvis skriver en flicka i femman om ett spel där man lär sig räkna matte, "Fingu", och att hon känner att hon blivit bättre på matte av det. Det hon gillar med spelet är bilderna och ljudeffekterna. Det tycker jag
är värt att tänka extra på, vad det är som får henne att tycka det är roligt
och som sedan får henne att lära sig. En nioårig kille skriver också om ett spel som handlar om att lösa problem och han gillar att sitta länga och lösa, men att det ibland är för lätt. Intressant att han själv verkligen vill utmanas, lära sig och är medveten om att han behöver gå en nivå högre för att utvecklas, precis som det beskrivs i den proximala utvecklingszonen.
Fingu
När jag gjorde min observation fick jag en rundtur på skolan
av rektorn och fick en inblick i hur mycket datorer används redan i
grundskolan. Varje klass hade många datorer. Vissa användes i arbetet och andra som skrivmaskiner
som hjälp att lära sig skriva/stava. Stor skillnad från när jag själv gick i
grundskolan då vi endast hade någon enstaka stationär dator som fick användas
på vissa raster med schemalag tid på några minuter per elev. Då användes de
inte i lärosyfte utan som nöje.
Vad tycker ni, är det här ett bra sätt att använda sig av en blogg? Finns det spel som gynnar lärandet bättre än exempelvis böcker? Var det bättre i
skolan förr utan all teknik?
