Det här var sorgligt nog min verklighet när jag gick i skolan och ja, jag är så gammal och ja, det här hände verkligen på riktigt! Jag tror t.o.m. att om någon skulle komma fram och fråga mig om kolvätes-ramsan på ålderdomshemmet, när jag sitter där som 94-åring kommer jag kunna rabbla den utan problem! Det var förstås inte bara i ämnet fysik vi skulle lära oss olika ramsor och detalj-/ytkunskaper utan de förekom i olika former i de flesta ämnen. När jag väl studerade till gymnasielärare på sent 90-tal fick jag en smärre chock att lärande och undervisning såg helt annorlunda ut och jag kan helt ärligt säga att jag trivdes varenda sekund, att lära sig något fick med ens en mening, vilket jag saknade under min tidigare skoltid!
Har ni upplevt att eran skoltid bestått av meningsfullt lärande?
Om så var fallet/ inte var fallet, berodde det på lärarens undervisningssätt (lärandeperspektiv) eller var det andra faktorer som spelade in?
Referens:
Lundgren, U. P., Säljö, R., & Liberg, C. (2012). kap 5, Lärande, skola, bildning : [grundbok för lärare]. Stockholm: Natur & kultur.
Jag kommer ihåg när jag gick i högstadiet, i slutet av 70-talet. Jag läste franska i tillvalsämne, för min svåger kunde franska. Det var endast katederundervisning i det ämnet, men jag lärde mig ändå språket rätt hyfsat i sjunde klass. Betyget blev en 3. Det fortsatte så i åttonde klass, I nian fick vi en lärare som kunde franska, men kunde inte lära ut. i alla fall tyckte jag det, jag fick betyget 1. Jag tror att det blev å här. Mitt intresse för franskan försvann, därför att undervisnigssättet var oinspirerande och tråkigt och vi som elever fick aldrig vara deltagande under lektionerna, utan vi skulle bara sitta och läsa, skriva glosor, svara på frågor och göra läxor. Hade vi tur någon gång, fick vi lyssna på ett rullband eller se någon film. Det gick så långt att jag började skolka från franskalektionerna. Det här en blandning av att läraren inte vara speciellt inspirerande och att mitt intresse försvann för ämnet i franska. Speciellt i tonåren är det nog viktigt att lärarna kan inspirera och visa deltagande under lektionerna och på så sätt göra eleverna intresserade av ämnena i skolan.
SvaraRaderaHörde jag Vidåkersskolan??? Jag kom dit i 7:an 1988... Du borde rimligen ha gått i 9:an då? :-)
SvaraRaderaJa, detta med den dåliga ytliga inlärningen. Väck mig kl 04.10 och jag kan 7:ans och 9:ans och 12:ans tabell. När jag gick Matematiklyftet (Skolverkets utbildning) för något år sedan så kom vi i gruppen gång på gång fram till att många högstadieelever kör fast för att de inte kan grunderna, typ multiplikationstabeller. Skitsvårt att förkorta och förlänga bråk ex. Man har under deras skoltid fokuserat på att få eleverna att "förstå" matematik, medan jag som 3:e-4:e-klassare eller nåt som satt och nötte tabellerna inte fattade mycket av det, då. Förståelsen kom senare. Jag tror att vissa förmågor mår bra av att nötas in på det klassiska sättet, typ multiplikationstabeller. Annat kan man kanske strunta i, som morsans (40-talist) rabblande av kungar som kanske mest kommer till nytta i korsord, kanske.
Din slutledningsförmåga, stämmer bra Johan! Bor i Vingåkers kommun så min plan är att efter examination hjälpa till och bidra med mitt kunnande så Vingåker klättrar upp från bottenskrapet vid genomförda kunskapsmätningar! ;) Minns att vi i någon årskurs i grundskolan varje vecka skulle räkna hela multiplikationstabellen på tid och det var verkligen tävling för vissa av oss och en kamp mot klockan där mitt rekord låg på strax över en minut...så vissa saker håller jag med om att man har nytta av senare i livet, kanske tidsåtgången var onödigt att lägga på minne men just då och där var det på blodigt allvar, så tiden var livsviktig! *asg*
SvaraRaderaKul serie!!
SvaraRaderaJag minns också från min skoltid hur mycket jag fick sitta och nöta både multiplikationstabellen, kolvätes-ramsan och ramsan om svenskans grammatik. På låg och mellanstadiet var detta ganska roligt och tävlingen om vem som lärde sig först var en framgångsfaktor i vår klass. Men på högstadiet var det ju super töntigt och ingen ville erkänna dessa kunskaper, fast alla använde sig ju självklart av dem.
På gymnasiet gick jag natur och där låg ju hela coolhetsfaktorn i att vara smart och kunna allt och vilken tur jag hade som fått lära mig detta, för det underlättade verkligen i mina studier. Nu använder jag det i min undervisning och kommer nog vara en av de som fortsätter att luta mig på den gamla traditionella "stöta och blöta" pedagogiken...iaf när det gäller grundläggande kunskaper i vardagen så som tex. klockan och multiplikationstabellen, som allt fler ungdomar på högstadiet inte kan idag...