Läroplaner
Detta är tagit lite ur mitt eget minne av hur det kunde se ut på det glada 70 talet i skolan.
En grund ide' i den kognitivistiska teorin är att se människan som en informationsbehandlande
varelse och som jag tycker passar in rätt bra i denna typ av lärande. Psykologen E.B Hunt
uttryckte sig så här "What kind of computer is man" i en vetenskaplig tidskrift 1971.
Vi hämtar in, och kodar, informationen genom våra sinnen, processar den i vår
hjärna och lagrar den i vårat minne "i minnesspår för att kunna ta fram det när det behövs".
Platons teori om att allt redan finns lagrat i människan och att det bara krävs verktyg
för att minnas dom passar också in.
Hur såg skolundervisningen ut för er? Ser ni några andra perspektiv som passar in här?
Lundgren, Ulf P., Roger Säljö, och Caroline Liberg. Lärande, skola, bildning : [grundbok för lärare]. Stockholm: Natur & kultur, 2014.
Brynolf, Margrethe, Inge Carlström, Kjell-Erik Svensson, och Britt-Louise Wersäll. Läraryrkets många ansikten. Stockholm: Liber, 2009.
Phillips, D. C., och Jonas F. Soltis. Perspektiv på lärande. Lund: Studentlitteratur, 2014.
Jag tror på att vi lärare ska finnas som stöd och även att lära ut, men att eleverna ska lära sig samarbeta! Det tror jag gör mycket för framtiden, eftersom vi måste kunna samarbeta. Mina första skolår som jag gick i Tyskland årskurs 1-7 var väldigt stränga och med klassisk katederundervisning. Det jag har tagit med mig därifrån är att jag har blivit rädd för lärare, eller har en extrem respekt för dem.
SvaraRaderaSå jag tror på samarbete och att läraren finns som stöd och som den som kan, men att eleverna ändå ska hjälpa varandra i den mån de kan.
När jag gick i skolan (vilket inte var superlänge sedan, i och med att jag tog studenten 2014..), speciellt högstadiet och gymnasiet, var det egentligen inte ofta vi frågade läraren i första hand. Jag vet inte om vi i min klass var väldigt självständiga eller hur det var, men vi hade egentligen bara läraren hos oss som stöd och självklart var det hen som hade ledarrollen in klassrummet. Under gymnasiet framförallt, tog vi mycket hjälp av klasskamraterna i första hand - jag började gymnasiet 2011, samma år som Lgr11 infördes.
SvaraRaderaJag tycker och tror att barn lär sig mycket snabbare och bättre om de för hjälpa varandra istället för att få hjälp av en lärare. Även om vi lärare ska finnas där för att lära ut, har inte vi samma utlärningsförmåga som jag tror jämnåriga barn har. Jag kan självklart ha fel, men det är något jag tror iallafall.
Tror helt att vi har gått i rätt riktigt när det gäller att kunna få ta hjälp av varandra i klassrummet. Tror att eleverna ibland har lättare att förstå varandra när dom få samarbeta och att läraren ska finnas som stöd. Vilket gör att man också får lära sig att lyssna och samarbeta med olika personer.
SvaraRaderaVet av egen erfarenhet när jag gick på gymnasiet speciellt att vi tog mer hjälp av varandra än läraren ofta. Vilket såg som något positivt och man kunde bolla många olika tankar och funderingar med varandra.