När jag gick Hippologutbildningen 94-96 (Hippolog = Hästvetare) ingick traktorutbildning, då varje elev skulle få en veckas utbildning var med anläggningsförmannen på Flyinge. När turen hade kommit till mig visade det sig att utbildningen verkligen handlade om direkt lärande - learning by doing och i sann John Dewey-anda skulle jag få lära mig traktorkörandets ädla konst med lärande genom aktiva erfarenheter, direkt ute på fältet, i traktorn!
Efter en minuts snabbgenomgång av växlar, spakar och pedaler lade jag i en (uppenbarligen helt fel) växel och efter att snabbt släppt upp både kopplingspedal och broms (då jag inte minns vilken som var vilken) kastades vi framåt i vilda bocksprång och stackars Arvid, min traktorlärare, slungades ut genom det öppna bakfönstret i traktorn! När jag väl hittat balansen, fotfästet och rätt pedaler och fått stopp på åbäket kravlade en kraftigt blödande och mörbultad Arvid upp från harven som satt bakpå och vinglade groggy iväg på stapplande ben utan att få ur sig mer än ett par stön! Själv satt jag kvar i traktorn en halvtimme innan jag hittade rätt knapp att stänga av traktorn med.
Följande dag när jag egentligen skulle haft min andra lektion möttes jag av meddelandet att lektionerna var inställda tills vidare! Arvid...som var nära på att bli en H-A-r-v-i-d, blev sjukskriven med kraftig hjärnskakning, huvudskada och allmänt blåslagen och mörbultad. Därefter togs traktorkörningen bort från schemat och vi fick sopa läktare i ridhuset istället...
Pragmatismens idé om att det är viktigt med sinnliga upplevelser tog här ett slut i ren förskräckelse och den lärdom vi kan dra av det här är att vissa teoretiska kunskaper kan vara direkt nödvändiga ibland, innan man ska övergå till att tillämpa något rent praktiskt och samtidigt är det precis som pragmatismen förespråkar, att teori och praktik går hand i hand för man kan inte heller lära sig bli en traktorförare utan att någonsin suttit i en traktor!
Kan ni ge exempel på en mer eller mindre "olycklig" inlärningssituation ni hört talas om eller själva upplevt?
Referenser:
Lundgren, Ulf P., Roger Säljö, och Caroline Liberg. Lärande, skola, bildning : [grundbok för lärare]. Stockholm: Natur & kultur, 2014.
Phillips, D. C., och Jonas F. Soltis. Perspektiv på lärande. Lund: Studentlitteratur, 2014.
Även fast Deweys "learning by doing" är ett jätte bra sätt att lära ut på, och många (tex jag) behöver göra vissa saker i praktiken för att förstå dom. Men samtidigt håller jag med dig fullt ut om att vissa teori kunskaper är nödvändiga innan man ger sig ut och prövar på. Man får ju till exempel inte övningsköra med föräldrar (eller någon annan) innan man har gått en snabb introduktion. Så även fast jag är för "learning by doing" så är jag även för viss teori kunskap innan man ger sig in i olika situationer som kräver mer kunskap.
SvaraRadera:-) Jag kommer genast att tänka på alla fotbollstränare man hade som fullständigt opedagogiskt stod och skrek instruktioner under träning, och sedan när ungdomarna inte förstod högljutt klagade på förståndet hos hela gruppen. Kanske skulle vi ha tagit det först teoretiskt, och sedan efteråt gått ut på planen och försökt fått en hel skock människor att röra sig symmetriskt?
SvaraRaderaJewel of the arts - spelmaskin som du bara måste prova
SvaraRadera