Freinetpedagogiken -"Alla barn är vinnare"

YouTubeklippet är "Freinetskolan Mimer" - presenterad av Videobrigade, där elever och rektor/ förskolechef Anneli Vossman Strömberg berättar! Mimer är en friskola f-9, där en av skolans ledstjärnor är "Alla barn är vinnare". 

Att fördjupa sig i och jämföra olika teoretiska och erfarenhetsbaserade perspektiv har varit intressant och väckt både gamla kunskaper och minnen till liv, då jag gjorde detta även för snart 20 år sedan under min gymnasielärarutbildning. Jag fick då även i uppgift att formulera min pedagogiska grundsyn, vilken baserade sig på min människosyn, samhällssyn och kunskapssyn och som sedan kom att ligga till grund för hur jag utvecklade min undervisning och tog mig att läraruppdraget. Jag insåg ganska snart att jag min pedagogiska grundsyn sympatiserade i mångt och mycket (vissa delar mer, vissa mindre) med läraren och pedagogen Celestin Freinet (1896 -1966) och dennes tankar och idéer. Freinet är upphovsmannen till en pedagogik som kallas verklighetspedagogik eller arbetspedagogik. Den s k Freinetrörelsen har haft en hel del inflytande på den svenska skolans utveckling och när jag började arbeta som gymnasielärare 1997 passade mycket i Freinet´s arbetspedagogik och metodik in på hur vi arbetade med Lpo 94 på gymnasiet. Freinet har en specifik kunskapsteoretisk utgångspunkt:

”Kunskap är inte bara begrepp Kunskap har med känsla och vilja att göra. Barnet skaffar sig själv på egen hand kunskaper, lär sig läsa, räkna när föräldrar tillåter det att utvecklas fritt för att bli självständigt. För att erövra denna självständighet vill man skaffa sig kunskaper och vetande. Vi lärare hjälper barnen att nå fram dit genom gruppgemenskap. Men läraren skall nästan göra sig osynlig i den gemenskap som han byggt upp. Barn lär sig lika mycket - kanske mer- av sina kamrater som av lärare med sina traditionella hjälpmedel.”

Freinet´s metodik kan delas in i tre delar: * det fria uttrycket med fritt skapande * det nyfikna experimenterandet * samarbetet. Vägen till målet ”är det trevande försöket” och genom detta utvecklas kreativiteten - "det fria uttrycket" - samt självständighet.

Ta er gärna tiden att bekanta er med Freinetpedagogiken, vilken är värd uppmärksamheten! Det går främst att hitta många gemensamma nämnare med både Pragmatistiskt perspektiv och Sociala/Sociokulturellt perspektiv, där det förespråkas en aktiv elevroll och arbete/utveckling i grupp. De har alla även synsättet att kunskaper och färdigheter alltid är både teoretiska OCH praktiska samt är både sammankopplade och beroende av varandra. Det negativa jag ser hos Freinetskolorna är att deras upplägg bl a kräver motiverade, ansvarstagande och drivande elever och precis som många friskolor leder det till segregering i jämförelse med kommunala skolor, vilka har alla "elevtyper"

Nu har du fått en glimt av min pedagogiska grundsyn. Har DU funderat på din!?
En av mina ledstjärnor skrev jag ner för över 20 år sedan och den gäller än: "Plocka fram stjärnan i varje elev" Har DU några ledstjärnor!?

Ref. Säljö, R. (2014) Den lärande människan. I U.P. Lundgren et al. Lärande Skola Bildning. Stockholm: Natur och kultur. http://tarna.fhsk.se/it/distans10/tarelaker/uppgifter/Freinet%20-%20elana.htm   http://www.mimer.org 

Lärande genom läsplattor

Ett intressant ämne gällande barns lärande är lärande genom läsplattor och det är högst aktuellt i dagens samhälle. Redan i förskolorna införskaffar man läsplattor där barnen får spela spel i syfte att lära och många skolor satsar rejält på läsplattor till eleverna under lektionstid. I en artikel i SvD läser jag att skolor satsar på att lära barnen läsa och skriva med hjälp av läsplattor och att en idé finns att helt eller delvis byta ut skolböcker med läsplattor. I en annan artikel uttrycks oro om att läsplattor kan medföra skador hos barnen och värk i kropp och huvud nämns samt trötthet och att detta tillsammans med minskad fysisk aktivitet kan få allvarliga konsekvenser. Det finns många olika åsikter och synpunkter gällande det här ämnet.

I vår grupp diskuterade vi detta och vi kopplade det till det sociala perspektivet där man menar att lärandet är en social process och att man lär sig bäst i grupp och av varandra, vilket vi tycker är ett bra sätt att lära. Läsplattan gynnar då inte den delen av lärandet och det medför att man kan tappa det sociala språket mellan varandra. Det märks ju i vardagen också där man gärna sätter barnen framför en tv eller läsplatta för att få de nöjda och de sitter hellre där än leker och rör på sig som man gjorde förr.

I artikeln från SvD handlar införandet av läsplattor om ett projekt för att se om det kan medföra bättre kunskapsresultat. Artikeln är från 2012 så det hade vart intressant att veta hur det har gått. Vad anser ni, gynnar införandet av läsplattor i undervisningen lärandet eller inte?  Vad finns det för fördelar respektive nackdelar?

Källor:

http://www.svd.se/skolor-satsar-pa-lasplattor

http://www.dt.se/dalarna/ludvika/politiker-varnar-for-lasplattor-i-skolan

Livslångt lärande

Att skapa en livslång lust att lära är ett av skolans uppdrag och som står inskrivet i läroplanen för grundskolan.

Vad är då meningen med livslångt lärande? Vad står det för?

När jag tog upp diskussionen i studiegruppen framkom det som viktigt att tidigt skapa en lust hos barnen att lära sig saker som ett led i att främja det livslånga lärandet och att det samtidigt var viktigt att man fick med barnens föräldrar i den lärande processen.

Men om vi istället för att prata om barnens värld går över till det livslånga lärandet som tar vid där skolan slutar, så betydde det för gruppen lite olika saker. Några exempel som togs upp av gruppen var att man skulle förkovra sig, allmänbilda sig. Man lär sig nya saker varje dag och det behöver nödvändigtvis inte alltid röra sig om positiva erfarenheter utan att man även lär sig av tråkiga/jobbiga/dåliga erfarenheter. Allt lärande behöver nödvändigtvis inte vara av god karaktär utan det kan även användas för ett“ont” syfte, exempelvis om det är av brottslig karaktär.

Diskussionen i studiegruppen skilde sig rätt mycket mot den vetenskaplig artikel som publicerades 2006 av Gert Biesta ( Professor of Education). Enligt hans bild av livslångt lärande syftar den alltmer till att utbilda individen för ekonomiska syften, det vill säga för att rusta/fortbilda människan för att klara sig på den snabbt förändrande arbetsmarknaden och att de personliga och sociala aspekterna har hamnat i skymundan. Biesta framför en oro över att endast utbildning som har ett ekonomiskt värde för samhället kan komma att ses som ett ”bra” lärande.

Efter att ha läst artikeln har jag börjat fundera på hur det ser ut i det svenska samhället, om det verkligen är dom här tongångarna som idag är styrande runt livslångt lärande?  

Kommer det i framtiden finnas utrymme i statligt finansierad vuxenutbildning för det som inte anses ha ekonomiskt värde eller inte anses som ”bra” utbildning? Kommer utbildningar som är mer inriktade mot det personliga/själsliga planet få något utrymme i ett framtida samhälle?

Kan man räkna individen/människans själsliga välbefinnande som ett ekonomiskt värde för samhället?

Vad innebär uttrycket livslångt lärande för dig?

Bildning och Utbildning

Bildning ett ord som innefattar så mycket, speciellt den fria viljan att lära sig något. Vi valde att benämna det som allmänbildning för att förtydliga vad vi pratade om. Att vara allmänbildad är otroligt respekterat i vårt samhälle idag. Kanske för att allmänbildningen dör ut mer och mer för varje generation. Precis som Sven-Erik Liedman i Lärande, skola, bildning, skriver så är utbildning något målinriktat som ska förbereda eleven för en bestämd verksamhet. Den är också tvingande i Sverige då vi har skolplikt, en skolplikt som kan ses som längre än 9 år, då det är smått omöjligt att få ett arbete idag om du bara gått den 9 åriga grundskolan. Man ska ta en examen för att kunna få ett jobb. Få ett papper på vad man kan, att någon har bedömt att man kan det, att man uppfyller målen. Med alla dessa krav är det så konstigt att unga inte orkar vara svampar och suga åt sig kunskaper om allt möjligt spännande när de kommer hem. Eller kan det vara så att barn och unga idag saknar viljan att allmänbilda sig?

Det vi kom fram till att vi trodde det beror på det samhälle vi lever i, att föräldrar har allt mindre tid för sina barn. De går långa dagar i förskola, skolan har massa fritidsaktiviteter de ska göra. Föräldrarna arbetar och kanske har långa vägar till arbetet. Det finns ingen ork att svara på barnens frågor när man kommer hem. Ingen ork att sätta sig ner tillsammans och ta reda på svaren. Ingen ork att åka på spännande utflykter och se ett museum, glasblåsning m.m

Allmänbildning är ju något som följer oss hela livet och det går alltid att lära sig mera och bli mera allmänbildad. Men har ingen väckt lusten att undersöka och ta reda på svar så faller det sig inte naturligt att göra det. Där fyller vi lärare en viktig roll, vi måste kunna locka fram den livslånga lusten att lära. Inte bara den tvingande kunskapen som de måste ha för att uppfylla målen utan också nyfikenheten att söka fakta om något som bara verkar spännande att få veta mera om.  

Alla har olika styrkor (respektive svagheter)

Läraryrket är ett lite tuffare jobb, man vill alltid nå ut till så många elever som man kan. Det kan vara svårt, eftersom att man måste komma ihåg att varje individ är en enskild människa, och att ingen är lik någon annan. Därför, att gå efter olika lärandeperspektiv, kommer dessvärre inte att gynna en hel klass i sig. En hel klass, med elever med olika förmågor och olika personligheter. En elev kan ju vara bra på att prata, medan en annan istället kan vara bra på att skriva. Elever är unika på de sätten. 

Vi tycker dock i vår grupp att dessa olika perspektiv kan användas som stöd i ens undervisning om man behöver det. Hur man sen håller i lektionerna är viktigt att man gör det i variationer så att alla elever, även de blygaste, får komma med något. Viktigt är alltså att komma ihåg att man ska låta alla elever synas. Till exempel så borde man som lärare inte dra slutsatsen att en elev som kanske inte riktigt hörs mycket i lektionen inte är duktig eller ambitiös. Fallet behöver inte vara så, personen kan helt enkelt vara blyg av sig och kanske inte gillar att ta plats. Dessa är då förmodligen duktigare på det skriftliga än det muntliga. En annan elev kan, däremot, uttrycka sig dåligt i skrift, men väldigt bra i tal och på att föra fram argument muntligt. 

Just därför är det väldigt viktigt med variation i de dagliga lektionerna man undervisar i, för att alla ska ha en chans att visa vad dem går för. För att alla har ju olika styrkor. 

Tankar om erfarenhet och passivt/kontra aktivt lärande

Att passivt ta till sig kunskap är inte lätt, ofta går det som talspråket går, in ett öra och ut genom det andra. Deltar man inte aktivt så lär man sig ofta inte heller något, då man kan blir oengagerad. Enligt Lockes teori är den lärande en passiv mottagare, men han pratar också om erfarenhet. Ta som exempel som fanns i Perspektiv på lärande kapitel 2 om barnen i USA som bodde i städerna som aldrig sett en ko i verkligheten. De trodde att korna bara var några tum hög. De kan ju heller inte veta hur kon luktar, känns eller kanske ens låter. De behöver först uppleva det, skapa sig erfarenheten om det innan de kan förställa sig det. Hade dessa stadsbarn fått åka på studieresa till en gård hade de blivit troligen många erfarenheter rikare som kunde ha berikat även andra delar av deras lärande. Ju mera du upplevt desto bättre blir din föreställnings förmåga även om saker som du inte själv upplevt. I de yngre åldrarna är ofta barnen med aktivt i undervisningen, med högläsning, tian kompisarna m.m

Men ju högre upp i åldrarna vi kommer desto mera passiva lärande blir eleverna i skolan. De sitter stilla och lyssnar på vad läraren säger, kanske ibland har en diskussion. Kanske någon laboration i fysik/kemi/biologi men oftast bara sitta stilla och lyssna och anteckna.

Det är nog den största utmaningen för oss lärare att skapa undervisningssätt som gör att eleverna kan vara aktiva deltagare i sin egen undervisning. Detta oavsett vilket ämne det gäller, det är inte svårt att vara aktivt deltagande på idrotten men hur får vi in det i t.ex engelskan eller svenska. Man kan spela ord spel, låta dem skriva ett eget manus och sedan spela upp en teater där alla i gruppen ska prata. Att aktivt få delta i sin undervisning gör stor skillnad för vad man kommer ihåg efteråt.

Vad kommer man komma ihåg bäst, något där man själv fått vara med aktivt eller något man hört berättas/läst om?

/Caroline Ling

Watson´s lille Albert

Jag har börjat förbereda mig inför kommande veckas uppgifter, då vi ska sätta tänderna i olika teoretiska perspektiv såsom bland annat  beaviorism - betingning, belöning, Skinner, Pavlov och Watson. När jag har läst kapitlet Grundläggande färdighet i boken Lärande, skola, bildning, kommer många minnen tillbaka från min egen gymnasieskoltid, vid slutet av 80-talet, d v s innan de flesta som går grundlärarutbildningen är födda ;) I ämnet Psykologi fick vi bekanta oss med de olika perspektiven och det som gjorde att vissa perspektiv fastnade mer än andra var fram för allt de autentiska filmerna vi fick ta del av. Vem kommer någonsin glömma den s k Skinnerboxen eller uttrycket Pavlovs hundar!?

Filmen ovan visar en modern återspegling på behavioristen John Watsons studier av bebisen "Albert", där han ville få svar på frågeställningen; Är människan född med förprogrammerade känslor,  såsom rädsla, eller lär sig människan att utveckla dem baserat på sina upplevelser?

Behaviorismen gjorde onekligen stort intryck på mig och att man genom förändring av miljön kan förändra och skapa nya beteenden. I min lärarroll så kan jag på enkla sätt ändra/förändra mitt eget beteende gentemot mina elever för att på så sätt skapa förutsättningar för önskvärda uppträdanden/reaktioner hos dem! Hos de kritiska rösterna hörs att perspektivet reducerar människan från en tänkande komplex varelse till en enkel maskin och även om jag personligen inte jämför en råttas beteende med ett barns så finns det mycket att ta till sig om förståelsen för hur inlärning kan gå till.

Något jag tycker är viktigt och bra ledord i min lärarroll och som kan förändra mina elevers beteenden är; uppmärksamma! uppmuntra! bekräfta! berömma! bejaka!
Vad har du för ledord!?

2000-talets skola för alla - delaktighet - inkludering?
Ja, så står det i boken Specialpedagogisk verksamhet i grundskolan (Anna-Lena Eriksson Gustafsson, Kerstin Göransson, Claes Nilholm red) 2011, s. 23-24) Där syftas till inkludering, delaktighet och jämlikhet gällande barn i behov av särskilt stöd och barn med funktionsnedsättning ff a. Författarna ställer sig frågan hur delaktighets- och inkluderingsbegreppen kommer formuleras och tolkas i framtiden, dels i styrdokument, dels i den praktiska skolverksamheten? Vilken innebörd kommer en skola för alla att ha för eleverna? Kommer det nya begrepp? Ja, det är viktiga frågor att arbeta med, även i den ordinarie klassrumsundervisningen och begrepp som delaktighet och inkludering är viktigt att införliva i klassen som helhet.

Boken skrevs 2011 och därefter har mycket hänt, främst på it-fronten och den teknologiska utvecklingen. I filmen får vi följa Ulrika Brolinson, specialpedagog på Ilandaskolan i Karlstad, under en lektion och se hur hon arbetar med att implementera ipads i undervisningen, för ett annat slag av ökad delaktighet! I 2000-talets teknologiska utveckling gäller det att utbilda och fortbilda både lärare och elever i att kunna arbeta med inte bara läsplattor utan även smartphones anser vissa, något som Österåkers friskola i Södermanland tagit fasta på. Här har man gått emot de flesta skolor i Sverige, som förbjudit telefoner under lektionstid. Här har man istället utrustat alla elever med varsin smartphone och dessa införlivas i undervisningen samt i praktiska delar som att kalendern används flitigt och lärares meddelanden till elever. Eleverna kan i sin tur smsa lärarna på fritiden om de undrar något angående saker som rör skolan. På så sätt underlättas både delaktighet samt inkludering och skolan följer EU´s direktiv om digital kompetens.
http://kkuriren.se/nyheter/vingaker/1.3584607

Som blivande grundskolelärare känner jag en skräckblandad förtjusning, med mer betoning på det förstnämnda, att jag inte "bara" kommer behöva didaktiska och pedagogiska verktyg i min undervisning, utan även kunna bemästra en rad tekniska och teknologiska hjälpmedel. Jag har arbetat i många år som gymnasielärare och dit kommer eleverna och redan bemästrar sina läsplattor och bärbara datorer och använder dem vant i undervisningen och kan oftast mer om dessa än lärarna.
Vad är dina rädslor och farhågor inför den teknologiska utmaningen som väntar efter examen om fyra år!?

Hur står påverkan har miljön på inlärning?

I vår grupp så diskuterade vi hur stor påverkan miljön runt omkring oss har. Boken kriget är slut av Alling väckte stora frågor om miljön runt omkring oss. Anledningen till det är nog skillnaden när han hamnar hos en god fosterförälder som istället för att ignorera honom börjar hjälpa honom på traven. Innan det var ingen riktigt intresserad av varken honom eller hans skolgång. Men när Martin visar intresse så blir Morgan mer motiverad. Även om inte han är jätte duktig i skolan så visar han ändå utveckling. Ett annat exempel är ur mitt arbetsliv där vi hade ett barn som tyckte att skolan var jobbig eftersom han hade en jobbig bakgrund och det tog stor plats i hans liv och lämnade inte mycket kvar åt skolan. Han tyckte att det var jobbigt att sitta stilla och sitta i en stor grupp. Så fort det var ett ämne som han inte gillade så blev det problematiskt. Jämför man det med barn som hade mer trygghet hemma så påvisar inte dom samma problematik. En lärare tog ansvaret att lägga ner mer tid med barnet och skapa tillit genom att t.ex. låta honom gå från lektionen när han inte orkade mer. Det blev bättre för honom för att han gjorde det han orkade och det blev bättre i klassen då han inte störde. Detta diskuterade vi i gruppen och tyckte olika om. Vissa tyckte att det var bra, eftersom det är bättre att han gör något än inget. Andra tyckte att man skulle tvinga honom att anstränga sig lite mer. Är det då bättre att exkludera eleven eftersom hen själv väljer det eller ska man integrera eleven i klassrummet? Hur mycket ska vi som lärare ”låta gå” på grund av en elevs situation och vart går gränsen egentligen?

Vad kan läs och skrivsvårigheter bero på?

En diskussion som kom upp i vår grupp under ämnet specialpedagogik är vad läs och skrivsvårigheter egentligen kan bero på. I Allings bok handlar hans svårigheter i skolan mestadels om hans familjesituation och vad han går igenom. I boken ”Specialpedagogisk verksamhet i grundskolan” handlar det mycket om diagnoser av olika slag. En fråga uppstod gällande vad det kan bero på när två syskon från samma familj, med samma uppväxt och hjälp hemifrån samt samma skola och lärare och utan diagnoser ändå har helt skilda förutsättningar i skolan. Systern lyckas bra utan anstängningar redan som liten och behöver inte ens hjälp från föräldrar och brorsan lyckas knappt alls, utreds av specialpedagog men finner ingen lösning och har fortfarande svårt i vuxen ålder. Man kan tänka att det kan bero på motivation då han hade och har lite motivation till skola. Men systern har inte heller alltid varit motiverad men lyckats i alla fall. Kan det handla om lite utanförskap som det gjorde för Pontus med tidningarna i boken ”Specialpedagogisk verksamhet i grundskolan”. Där arbetade skolan med att utgå ifrån hans behov, hitta hans motivation och få honom integrerad i klassen och tillslut lyckas. Men hur förklarar det att brorsan i syskonparet fortfarande i vuxen ålder har stora problem när han har vänner och är säker i sig själv. Sitter det kvar? Kan det endast handla om det eller kan det vara så att vissa helt enkelt har svårare än andra? Kan det vara gener? Det finns många undersökningar som visar att pojkar har svårare i skolan än flickor. Hittade ett exempel på Skolverket från 2013 där jämförelser skett mellan könen i åk 3, 6 och 9 som visar att flickor klarar proven i högre utsträckning än pojkar. Med detta i bakhuvudet när jag tänker tillbaka på syskonparet så har även pappan svårigheter med läsning och skrivning medan mamman inte har några problem. Kan det verkligen vara så att talang för skolämnen kan bero på kön eller är det endast sammanträffanden? I undersökningen nämns också att föräldrarnas utbildningsnivå är betydelsefull för elevens egna betyg. Men i det här fallet har ju syskonen samma föräldrar. Så vad kan det bero på?

Källa:

http://www.skolverket.se/statistik-och-utvardering/nyhetsarkiv/nyheter-2013/pojkar-har-svarare-for-skrivuppgifter-i-svenska-1.189654

Första inlägget

Hej
Här kommer presentationen av grupp 11

Vem är Caroline Ling

Jag är en 27 årig tjej som bor i Björnlunda, Gnesta med min sambon och våra två hundar. Mina fritids intressen är mina hundar som jag tränar och tävlar med samt fysisk träning. Är med i hemvärnet som hundförare vilket också tar upp mycket av min fritid.

Vem är Azra Paki

Jag är 28 år gammal och bor i Flen med min man. Mina fritidsintressen är att umgås med vänner och familj, tycker även om att resa. Utöver studierna så jobbar jag extra inom hemtjänsten där jag har jobbat i nästan 10 år. Har även jobbat som servitris och lärarvikarie. Ser fram emot att plugga nu efter mycket slit med jobb.

Vem är Lucy Samoiel

Jag är 19 år gammal och bor i Södertälje. Jag har syrianskt, armeniskt och libanesiskt ursprung men jag brukar bara säga syrianskt egentligen. Det jag gillar att göra på fritiden är att hänga med familj, släkt och vänner. Jag älskar att lyssna på musik och att resa. Jag älskar även barn och vill spendera stor del av mitt liv med just barn, och att lära dem samt ta hand om dem. Därför tycker jag att lågstadieläraryrket passar mig bra.


Jag heter Rikard och bor i Katrineholm. Är 46 år och har 2 barn som bor hos mig varannan vecka. Tycker om och röra på mig och gör det i form av gym och innebandy. Har arbetet 25 år inom industrin och nu är det dags att försöka prova något nytt.

Jag heter Cecilia, 42 år, bor strax utanför Vingåker, med min 1-åriga dotter Melissa, två bjäbbhundar och har tre hästar. Är gymnasielärare sedan 18 år tillbaka och nu föräldraledig från min lärartjänst i Eskilstuna men arbetar vidare i det egna företaget, där jag är ridlärare/tränare/coach och domare inom hästsporten, det också sedan 18 år tillbaka. Dessutom har jag flera uppdrag i Södermanlands Ridsportförbund och Svenska Ridsportförbundet.

 
Amanda heter jag, är 24 år och bor i Nyköping. Jobbar helger och extra på en Ica butik, där jag jobbat till och från i ca 8 år. Har två hundar som tar upp den mesta delen av min vardag och fritid, blandat med familj, släkt och vänner. Älskar också att resa och inredning.