Läraryrket är ett lite tuffare jobb, man vill alltid nå ut
till så många elever som man kan. Det kan vara svårt, eftersom att man måste
komma ihåg att varje individ är en enskild människa, och att ingen är lik någon
annan. Därför, att gå efter olika lärandeperspektiv, kommer dessvärre inte att
gynna en hel klass i sig. En hel klass, med elever med olika förmågor och olika
personligheter. En elev kan ju vara bra på att prata, medan en annan istället kan
vara bra på att skriva. Elever är unika på de sätten.
Vi tycker dock i vår
grupp att dessa olika perspektiv kan användas som stöd i ens undervisning om
man behöver det. Hur man sen håller i lektionerna är viktigt att man gör det i variationer så att alla elever, även de
blygaste, får komma med något. Viktigt är alltså att komma ihåg att man ska
låta alla elever synas. Till exempel
så borde man som lärare inte dra slutsatsen att en elev som kanske inte riktigt
hörs mycket i lektionen inte är duktig eller
ambitiös. Fallet behöver inte vara så, personen kan helt enkelt vara blyg av sig och kanske inte gillar att ta plats. Dessa är då förmodligen duktigare på det skriftliga än det muntliga. En annan elev kan, däremot, uttrycka sig
dåligt i skrift, men väldigt bra i tal och på att föra fram argument muntligt.
Just därför är det väldigt viktigt med
variation i de dagliga lektionerna man undervisar i, för att alla ska ha en chans att visa vad
dem går för. För att alla har ju olika styrkor.
Otroligt viktig input. Lärandeperspektiv kan, som du skriver, hjälpa en lärare i undervisningen. Men ett enda perspektiv på lärande går inte att applicera på en hel grupp hela tiden. Utmaningen är att anpassa undervisningen så att alla kan lyckas och ta plats. Men hur eleverna lär och hur man utefter individen kan anpassa undervisningen är det svåra med läraryrket. Vi får större barngrupper, mer ska dokumenteras och vi får mindre tid med eleverna. När ska vi få tiden att analysera och anpassa?
SvaraRaderaVerkar som läraryrke är världens svåraste. Nästan alla medborgare på något sätt måste ha gått i skolan för att i framtiden kunna klara sig så bra som möjligt i samhälle. Hur skulle skola och lärare tillämpa de olika lärande perspektiv och kompensera mångsidiga elever. Det finns inte så många lärare som för första bemötande med eleven lyckades lista ut hurdan eleven är eller vilken förmåga eller begåvning hen ha. Det behaviorism kanske passar just för den ena elev, och det kognitiva den andra. Även vi lärt oss att Deweys och Vygotskijs teori har stort inflytande inom skolans värld, men kanske passar inte att utöva eller tvinga fram metoderna med vissa elever som inte samspela. Det har hänt och hört att flera gånger går åtgärder åt fel hål på grund av olika faktor. På så sätt drabbade både läraren och eleven. Jag funderar över om hur lärare ska kunna ge eleven den tillitsfulla känsla av lärande.
SvaraRaderaHej ! Vilket intressant inlägg. Jag håller med att man kan använda de olika perspektiven som stöd i undervisningen. Tyvärr så är det ofta så att de som inte tar någon plats får inte synas. Har varit med om det i en klass där två tvillingar inte syntes utan gömde sig nästan. Dessa två var jätte duktiga i engelska men fick tyvärr inte visa det då det var andra som tog mycket plats som fick visa.
SvaraRaderaAllas svagheter och styrkor kan vara till hjälp för någon annan.
Absolut, att vara lärare är ett svårt jobb eftersom man vill nå ut till så många elever som bara går. Alla människor är unika och har olika behov. Det är därför väldigt viktigt att man ser alla, och inte bara den eller dom som hörs och syns mest i klassen. Det är precis som du skriver att den som sitter tyst kanske bara är blyg men kanske behöver även den eleven mycket hjälp men är för blyg för att be om hjälp när en annan elev hörs och syns hela tiden. Håller med om att de olika perspektiven kan användas som stöd, men det gäller att försöka anpassa undervisningen på olika sätt så alla elever kan få chansen att visa vad dom kan.
SvaraRaderaVerkligen ett intressant och insiktsfullt inlägg!
SvaraRaderaFinner mig själv med att nicka i medhåll medan jag läser, stämmer in mycket på hur jag själv tänker och tycker. Det var verkligen bra det du tog upp med att någon som är bra muntligt med argument behöver inte vara bra på att skriva och tvärtom - alla har olika styrkor och svagheter.
Även om vissa metoder vi läst om denna vecka kan hjälpa en själv i lärandet så måste man som alltid ha individen i åtanke och vara öppen för förändringar så att det passar klassen som helhet så gott som möjligt.
Att gå efter ett enda lärandeperspektiv i en klass tror, eller är jag säker på, fungerar inte. Alla elever lär in på olika sätt efter deras olika förmågor. Att kunna bemöta alla elevers olika inlärningsprocesser med rätt sorts perspektiv på lärande - vilket härligt scenario att eftersträva! Dock är allas vår käre vän tiden alltid knapp. Jag ser vissa svårigheter i att hinna bemöta varje barn på varje unikt sätt och att hinna se till så att varje barn har material som passar för just dennes inlärningprocess. Jag säger inte att det inte går, bara att tiden oftast inte är med oss för denna anpassning. Det är visserligen vad läraryrket delvis går ut på men också det som gör yrket så komplext. Verkligheten är en annan gentemot böckerna. Däremot är jag helt med dig om att man ska lägga fokus på att lyfta elevernas styrkor, förhoppningsvis lyfts även svagheterna då med.
SvaraRaderaHåller verkligen med att "Till exempel så borde man som lärare inte dra slutsatsen att en elev som kanske inte riktigt hörs mycket i lektionen inte är duktig eller ambitiös". Alla elever som kan svaret vill inte alltid "skrika" ut det.
SvaraRaderaSom ni också nämner lär sig elever på olika sätt, och för mig är det självklart att alla ska stöttas upp på det sätt de behöver. Dock ser det tyvärr ut som en svår uppgift att få igenom med så få vuxna i klassrummet, eller tiden också som visar oss att den inte alltid räcker till. Som jag själv har fått berättat för mig, är det inte alltid kvalitén på stöttningen från lärare eller specialpedagog som är "problemet". Det gäller också att elever få den mängd stöttning som behövs, inte bara att de får stöttning.
Jag håller verkligen med! Det känns som det faktiskt är så att en elev som inte gillar att prata inför folk hittar ett annat sätt (som hen gillar) att uttrycka sig på. Och oftast är det ju så att det vi inte tränar på blir vi inte bättre på att utöva. Det säger ju sig självt, över man inte på att prata inför andra blir man inte bättre heller. Sen tror jag att om man utmanar sig själv och faktiskt utsätter sig för att prata inför andra kommer det någon gång släppa och insikten av att det inte är så farligt infinner sig.
SvaraRaderaAlla är olika och som lärare har man en viktig roll att kunna variera sig i sin undervisning. Det kan nog vara svårt i vissa fall, men då ska man inte vara rädd för att ta hjälp och öppna upp sig för nya idéer. Det är ju inte bara eleverna som är olika, utan även lärare så att hjälpas åt är viktigt.
Tack för en trevlig läsning!